I lördags åkte jag och Frida till Skellefteå och deras agilitytävlingar. Vi hade bokat en stuga på campingen men den var trasig så istället fick vi en jättefin lyxstuga med varsitt sovrum. 😀 Trist att vi bara skulle bo där en natt.
Vi hann förbi Björkis innan våran klass och Tweet fick ett fint halsband. Det är så skönt att vara i klass 2 med alla hundar, alltid i mitten av dagen. De första loppen kändes jättebra, Tweet var fokuserad och med men svamlade väldigt i slalomet. Daisy nollade sitt lopp och fick sin första agility2-pinne och vann klassen. Andra loppet var det en svamligare Tweet, hon rev hälften av hindrena men klarade slalom 😛 Daisy tvekade på ett hinder och fick en vägran. Vi åkte hem efter våran klass var klar och jag fick någon slags magsjuka eller om jag ätit något dåligt så hela kvällen i den mysiga stugan sov jag bort och tyckte synd om mig själv. Jag var tveksam om jag skulle klara av att tävla på söndagen men det värsta var borta när jag vaknade på morgonen. Lite svimfärdig och orkeslös tog vi oss igenom dagen och det gick strålande, verkar som en bra grej att köra lopp när man inte mår riktigt bra 😀 Eller så gav våran nya klubbjacka tur 🙂 Tweet vann första loppet och fick sin första pinne i klass 2, andra loppet rev hon ett hinder men annars flöt allt på och hon var sådär med utan att bli svamlig som hon ofta blir sista loppet. Daisy nollade både första och andra loppet och fick pinne i båda och vann det ena. Hon är helt plötsligt i klass 3 i hopp lilla fröken, men jag vet inte om matte fixar att komma ihåg en hel klass 3-bana. 😀
I helgen var jag och Tweet på hoppteknikskurs för Vappu, vi hade tur och fick upp henne hit till norrbotten och slapp åka så långt! 🙂 Anledningen att jag ville gå kursen var inte för att hon har en dålig hoppteknik men hon river ibland och får gärna bli lite mer medveten om ribborna. Jag ville också veta om det var något speciellt vi ska tänka på och träna mer på och jag tror väl att de flesta agilityhundar har nytta av att träna tekniken. Det här inlägget skriver jag också mycket för min egen skull så att jag kan gå tillbaks och se hur det såg ut, plus att vi inte har någonstans att träna inomhus nu så det kommer nog dröja innan vi kan träna nästa gång.
Lördagen började vi med basic grid, fem hinder med lika stort mellanrum. Hon tyckte att det såg bra ut men att hon är lite svag i ryggen (den böjer sig i mitten) och jag behövde stärka upp ryggmusklerna, det var en bra push för att ta tag i lite mer inriktad fysträning och nu har vi ju dessutom en jordnötsboll att balansera på. Sedan körde vi set point, en bra övning eftersom hon ibland river första hindret. Söndagen började vi med progressiv grid (reserverar mig för eventuella fel namn på fel övning 😛 ) med 5 hinder med större och större avstånd mellan varje. Sedan avslutade vi med distance grid där de ska bedöma avståndet till sista hindret som byter plats för varje gång. Hon hade lite för bråttom ibland när jag stod där framme så vi testade också att placera mig vid starten men min rörelse var också något som störde. Helst tyckte hon att jag skulle stått stilla i starten men det går emot vad vi har tränat, att hon inte ska springa framåt om jag står stilla. Vi diskuterade lite lösningar på det och testade med mig stående en bit ut på sidan och lite gömd, och blev påmind om att hon behöver träna på att titta framåt och inte bara stirra på mig. 🙂 Vi fick inte så mycket kommentarer om själva övningarna, hon tyckte Tweet var en fin hund och vi skulle träna mer raka sitt i starten (inga vall-framåtlutade sitt) så hon viktförskjuter bättre. Hon tyckte också att Tweet var lite för mager och att jag skulle göda upp henne lite. Jag tycker det är jättesvårt att se, hon är ju liten och jag har funderat på om hon är för tunn men är mest rädd att hundarna ska vara överviktiga. Men för att bygga muskler så behövde hon mer fett på kroppen, så jag ska se om jag får upp henne lite i vikt.
Här är en film från helgens övningar, tack Viktoria för filmandet!
Eller kanske har jag fått tillbaks gamla Tweet, jag har svårt att minnas. 🙂 Efter vi var på Maria Brandel-kursen så har hon verkligen blivit mycket bättre. Jag har börjat varje träningspass med att belöna för engagemang innan vi tränat vidare, och det plus att jag slutat locka på henne har verkligen gjort stor skillnad! Tidigare var det roligt att träna fartiga moment och detaljer med mycket belöningar men det andra var inte lika kul så vi struntade oftast i dem eller körde på med en lite dålig känsla. Nu är allt kul och hon är med på ett helt annat sätt! Kanske har det också lite att göra med att det inte är så varmt längre, jag vill minnas att hon hade mer energi i våras än hon haft i sommar. Nu står vi och fryser på träningarna medans hundarna verkar ha fått extra fart. 😛
Det märks att vintern närmar sig så därför passar vi just nu på att träna det som blir svårt att träna när snön kommer och sparar de petigare momenten som inte kräver något större utrymme, fjärren och vittringen. Just nu plockar vi i klass 3-momenten och tränar på vissa bitar här och där. Rutan tränas flitigt på längre avstånd, förståelsen verkar komma och gå lite men för det mesta så hittar hon rätt. Ibland verkar det räcka med ett stopp så börjar hon förvänta sig belöningen tidigt till nästa skick. Vi har också testat ett mera elitliknande rutskick med kon och mig på sidan och det förstod hon utan problem, så kul när det bara funkar. 🙂 Konen hade jag också tänkt lära in innan snön, jag tror att hon redan kan den utan så mycket mer träning men problemet kommer nog när hon ska skilja på rutan och konen utan att börja fokusera på att runda koner i rutan. Känner jag min tjej rätt så blir det svårt! 🙂 Inkallning med ställande är också med i höstplaneringen. Här är också det största problemet att göra rätt sak på rätt kommando. Jag hade kunnat träna bara ställanden innan 3an och då kommer det funka bra, eller så förbereder jag för eliten och tränar signalkontroll samtidigt med både ställande och läggande. Just nu tränar vi separat på inkallning med belöningsförväntan bakåt och ställande/läggande efter att ha sprungit runt en stolpe eller något annat.
Idag tog vi en paus från lydnaden och tränade freestyle istället. Det känns som att vi börjar komma någonstans nu och vi har börjat kedja ihop lite trix, hade vi tränat mer än tre gånger per år så hade det gått ännu lite fortare framåt. Idag klarade hon plötsligt både åttor runt benen, stå mot min rygg och snurra runt mig som hon hade glömt bort sist. Hoppa över mitt ben är däremot omöjligt, lutar jag det mot något så går det bra men tar jag bort benet därifrån så har hon ingen aning om vad jag är ute efter. 😛
I våras anmälde jag mig till en tävlingslydnadskurs för Maria Brandel på två tillfällen men blev reserv, andra tillfället var i slutet av augusti och några dagar innan fick jag veta att en deltagare inte kunde komma så jag kunde ta hennes plats. Jag blev superglad, tyckte lite synd om den andra tjejen men det kunde inte komma mer lägligt för oss! 😀 Det tog inte så lång tid att bestämma sig, det kändes uteslutet att säga nej till chansen att få gå kurs för sveriges bästa! Jag har dessutom länge velat gå en kurs för Maria och vi har kört fast lite i lydnaden så jag behövde lite ny inspiration för att komma vidare. Så några dagar senare åkte jag och Tweet ner till Östersund i två dagar.
Första dagen började med stadgaträning. Tweet har svårt med sitt längre stunder och på längre avstånd eftersom hon gärna vill lägga sig ner och för att vi bara tränat platsliggning. Så vi tränade sitt med störningar, bland annat fick en annan deltagare säga ligg åt henne och jag belönade när hon satt kvar. Försa gången la hon sig såklart, hon lyssnar ofta på andras kommandon och det är inte något jag tänkt på att träna direkt. Men hon förstod snart att det bara var ett trick. 🙂 Sedan tränade vi på transporter mellan moment, en av sakerna vi har problem med då hon gärna tappar bort mig. Vi fick en bana att gå där vi skulle göra olika moment men bara belöna transporterna mellan. Det var en rolig övning och lätt att göra, det blir så lätt att glömma bort det på vanliga träningar och hela tiden bara belöna i momenten och givetvis blir det då därefter! 😛 Vi fick också träna på valfritt moment och jag valde såklart det vi har problem med, fritt följ eller allt som har med det att göra. Tweet blir alldeles för seg så fort hon inte får något specifikt moment att göra och även om jag leker upp henne så vissnar hon snabbt. Inte alltid men för ofta. Jag fick höra precis det jag brukar säga på kurser att hunden ska ta initiativ för att det ska hända något, och då måste ju såklart det som händer vara kul för att det ska vara värt det! Tänk att det är så svårt ibland att leva som man lär! 😛 Det har blivit en vana att alltid locka på henne när vi ska göra något, så jag fick order att inte göra det mer. Om hon inte kommer och ber om att få jobba så blir det inget, sen ska jag ju se till att förutsättningarna för att hon ska göra det är stora. Vi tränade på engagemang på lite olika sätt och det gick framåt. Nu är det något vi gör på varje träning när vi kommer in på planen, när hon tar kontakt så blir det lek och skoj!
Andra dagen började vi med valfri kedja, vi gjorde en ruta, nosduttar och uppsitt i fjärren. Det gick bra, rutan hade varit bra om vi fick lite mera djup i så jag ska ha en belöningspunkt längre bak i rutan och har hon inte fart dit så blir det ingen belöning. Vi tränade vidare på engagemanget och gjorde också lite stadga-ta i övningar. Insåg även där att det behöver vi träna på för att få lite mer tryck i henne, hon kan vara lite försiktig ibland. 🙂 Vi testade både att få varsågod till godisskål och att snabbt ta en leksak i min hand. Kom på att jag tränat in samma sak med att hålla i halsbandet och där har hon gått från att bli lugn till att dra framåt, och att få en muntlig signal med samma effekt är ju bra! Vi avslutade med att kolla på lite fjärrskiften. Vi har inte kommit så långt med dem än så det är hög tid att ta tag i det nu! 😛 Funderar på om jag ska träna in hoppstå från sitt/ligg eller bara ett sansat ställande?
Dagarna gick väldigt fort men vi fick med oss precis lagomt mycket att träna vidare på. Maria är verkligen jätteduktig och jag är så glad att vi hade turen att få vara med! 😀 Nu har vi börjat träna 3ans moment men jag har inte bråttom att komma ut på tävling än så vi får se när det blir.
Den senaste månaden har det varit agilitytävlingar tre helger i rad så det har varit en intensiv och rolig tid. Nu är det inga fler tävlingar förrän i november och det känns väldigt trist att den här agilitysommaren är över men samtidigt lite skönt att hinna träna annat också. Eftersom jag inte har uppdaterat bloggen som planerat så tänkte jag göra en sammanfattning av tävlingarna, mycket för att jag ska ha något att titta tillbaks på. 🙂
Det visade sig att Daisy var en oväntad liten stjärna, när vi pratade om att samla pinnar i början av sommaren så skrattade jag bara åt att hon skulle klara av en bana felfritt. Hon var inte självständig alls, hade ingen koll på handling och var inte särskilt snabb men hon har blivit mycket bättre på kort tid och har verkligen fått fart i små benen. Och konsten att samla pinnar verkar vara att ha en lagom snabb hund som man hinner med och som inte är galen i agilityhinder! Tweet är bättre än Daisy men också mycket snabbare och känsligare, och hinner jag inte visa rätt så diskar hon sig snabbt eller missar och river hinder.
Första helgen var det tävlingar i Luleå och Daisy började i spöregn med ett felfritt lopp i agilityklass som blev till vinst och pinne, hennes första pinne och husse var jättestolt. 🙂 Hopploppet rev hon första hindret och det var inte första gången det hände, hon har inte riktigt koll när hon startar så efter det fick det bli flygande starter på tävling även om jag fick springa som en galning. Ofta håller jag andan under loppet eftersom hon gärna tar av långt innan hindren och det känns som tur att hon inte river mer. Men vi går just nu en hoppteknikskurs så att hon ska förbättra sin teknik lite. 🙂 Söndagen fixade hon en pinne och vinst i hoppklassen också. Både hon och Tweet hoppade av gungan, det är inte likt henne men den tog väldigt lång tid på sig att åka ner så det verkade som att båda tog det för balansbommen. Men Tweet fick sin andra pinne i hoppklassen och gjorde ett fint lopp i agilityklassen förutom gungan.
Andra helgen var det hemmatävlingar. Jag satt som hinderfixare i klass 3 och det var kul att få se alla ekipage och verkligen titta, annars blir det lätt att man yrar iväg. Tweet fick sin sista pinne i agilityklass 1 och vann klassen. Söndagen valde jag att flytta upp henne till klass 2 för att få testa på det, mitt mål var att komma ihåg banan och det gjorde jag. Hon rev flera hinder, vi har inte tränat så mycket alls på 60-höjder, men det var så mycket roligare än klass 1. Daisy fick tre pinnar på fyra lopp under helgen och blev uppflyttad till klass 2 i hopp. Det kändes helt overkligt eftersom hon nollade sitt första lopp bara helgen före det. Jag hade svårt att tro att hon skulle kunna fixa en klass2-bana men jag flyttade i alla fall upp henne till nästa helg.
Sista helgen åkte vi till Kalix. Jag och Tweet hade varit på kurs i Östersund och kommit hem på natten så vi var båda trötta, ingen bra kombination eftersom hon blir smått galen när hon är trött och drar in i alla tunnlar hon ser. Det blev inte bättre av att hoppbanan hade långa raksträckor blandat med klurigheter som man var tvungen att vara på plats för att hinna visa rätt, jag hade inte en chans. Jag ville så gärna ha den där sista pinnen för att slippa dessa hemska banor, och på söndag var det en bättre bana och hon fixade ett nollat lopp och vinst äntligen! 😀 Agilitybanorna var ganska svåra och vi diskade oss ordentligt. Daisys debut i klass 2 gick felfritt och hon fick en pinne, det var många nollade lopp men hon blev tvåa. Det var så kul att se att tiden faktiskt räcker till, hon är snabbare än jag tror att hon är och hon slog till och med en sheltie som jag trodde att hon inte skulle ha en chans mot. Men den sista agilitypinnen i klass 1 ville hon bara inte ha, efter ett felfritt lopp river hon sista hindret, säkert pga slarv när jag redan tyckte att vi var klara. Söndagen missar hon sista slalomporten i ett annars felfritt lopp. Det hade varit skönt att ha båda hundarna i samma klasser men det är bara fortsätta kämpa om den där sista dumma pinnen. Sommarens mål att få uppflytt till klass 2 med Tweet är i alla fall uppnått. Daisy hade jag inte några förhoppningar med den här sommaren men nu tränar vi vidare för att försöka få till handlingen också och det känns mycket roligare när hon faktiskt har en chans! 🙂 Tweet kämpar med att lära mig timing och tydlighet så vi har mycket att träna på till november!
I helgen har vi varit till Piteå med alla fyra hundarna, tre av dem har tävlat och den fjärde har bara fått hänga med. På fredagen startade Viggo med en rallylydnadstävling i nybörjarklass. Att tävla med Viggo är alltid spännande för jag vet aldrig om han är med eller inte, han har två olika lägen, antingen är han väldigt fokuserad (mer på tävling än på träning) eller så är han inte fokuserad alls. 😛 Han är också ganska störningskänslig och går lätt upp i stress, och då blir han lite för ivrig för att ha hjärnan med sig. Inne på banan försökte jag verkligen ta det lugnt och inte stressa och det hjälpte, jag började också med att gå fot in på banan istället för att starta i starten och det gjorde stor skillnad. Han var fokuserad genom hela banan och drev inte iväg något, men fick något litet avdrag här och där. Skylten vi har svårast med, att backa bak tre steg, var med, den går ofta bra när han är lugn men om han är lite ivrig så vill han in till sidan istället för att gå framför. Där började han med att gå in i skylthållaren och kom av sig lite, men vi fick till det till slut. Resten av banan flöt på bra och vi slutade med 5 poängs avdrag, på 95 poäng med kvalificerande resultat och en femteplats av ca 40 tävlande. Vi fick kommentaren härlig och glad hund med bra tempo, och glad är han alltid vad vi än gör även om det finns mycket annat i livet att vara intresserad av. 🙂
Resten av helgen ägnades åt agilitytävlingar med Tweet och Daisy. Lördagen fick de köra två lopp var. Tweet började agilityloppet med en nolla, vann klassen och fick sin första agilitypinne. Daisy gjorde också ett bra lopp men det känns att vi inte tränat så mycket handling, jag vet inte riktigt vart jag har henne och vi springer på varandra ibland. Jag väntar in henne lite för mycket istället för att bara lita på att hon hänger med, hon behöver ibland ganska mycket hjälp men det är bättre att bara köra på för springer hon förbi ett hinder så får hon ju fel även om jag står kvar och ser henne göra det! Hon fick 15 onödiga fel men hon klarade slalom på tävling och det är jag nöjd över. 🙂 I hopploppet så rev Tweet första hindret, resten av banan klarade hon felfritt och på en tid som hade gett en pinne så det var rätt så irriterande, om jag bara satt henne på bättre avstånd. 😛 Daisy orkade inte riktigt med två lopp på samma dag, hon hängde med halva banan och sedan fastnade hon i lite annat och var inte helt med på vad vi gjorde.
Söndagen började också med nolla för Tweet i agilityloppet, pinne och en andraplats, så nu har vi bara en pinne kvar till klass 2. Daisy var felfri fram till slalomet som var i slutet av banan, men hon missade ingången. Hoppklassen hade vi inte anmält henne till eftersom vi misstänkte att hon inte skulle orka så där var bara Tweet med, hon orkade inte heller sista loppet efter helgen utan fick sin galen-blick och diskade sig snabbt på en tunnel. Vi har i alla fall lärt oss nu att galenheten beror på trötthet och överstimulering, hon klarar inte av mer än de lättare sakerna då och efter tre dagar i husvagn så blir det inte så mycket vila. Sist vi var och tävlade (direkt efter 3 dagars kurs) så var jag rädd för att det hade blivit en vana att bli helt galen på tävlingar, och att bara tjorva i slalomet men nu har hon visat att det inte var så och det var så skönt! Är jättenöjd över hur duktiga alla hundar varit och gjort det så bra de kan! 😀
Igår var vi och tränade vallning jag och Tweet, andra gången jag vallar i mitt liv och jag har ingen koll alls så jag behövde lite hjälp att komma igång. För några veckor sedan var vi på kurs en dag men det räckte inte för att jag skulle känna mig nog säker på vad vi ska göra för att kunna göra det själv, det jag ville veta på kursen var mest om det var något för oss och om det fanns något att jobba med och det verkade det kunna vara så nu ville jag ge det en chans. Det var jätteroligt men svårt, lydnad och agility är ju lite enklare att träna då det inte finns levande djur med som gör som dom vill och inte som jag vill 🙂 Vi började i fålla och tränade lite balansering (inte säker på om jag använder rätt uttryck här 🙂 ), sedan släppte vi ut fåren i hagen. Tweet fick ha lina på sig så jag kunde kontrollera henne och jag gick med henne bakom fåren. När vi kom till slutet av hagen så var tanken att vi skulle vända och gå samma väg tillbaks så jag började gå runt fåren. Fåren gjorde dock inte en fin liten u-sväng som jag planerat utan drog iväg åt sidan istället så vi fick lite problem att få tillbaks dem, men jag lärde mig att jag måste tänka mig lite för eftersom de är lätta att påverka. 😛
Det vi tränade på där var att ta det lugnt och inte springa rätt in i dem utan att gå sakta framåt. Sedan la jag Tweet, gick till mitten av fåren och fick henne att springa runt dem åt höger och vänster för att vända dem, där fick jag lite nytta av agilityn då hon kan hålla sig på rätt sida av mig när jag visar med armen. 🙂 När hon kommit fram så skulle jag lägga henne igen och det var inte helt lätt, vi har inte tränat ligg på avstånd speciellt mycket så det är väl egentligen inte så konstigt, hon kommer gärna mot mig istället men det får vi träna på utanför fårflocken. Blir hon lika tokig när hon ser får sen som när hon ser andra träna agility så kommer jag få stora problem att få henne att lyssna, men den dagen den sorgen. Efter några vändor fram och tillbaks så avslutade vi med att bara släppa henne och hon fick jobba för att hålla sig mitt emot oss medan vi gick åt olika håll. Jag blev i alla fall lite klokare och jag tyckte att Tweet jobbade på bra även om jag har lite svårt att bedöma det. Hon är snäll med fåren och har ingen tendens till att vilja bita i dem, hon är intresserad av fåren men inte helt galen så det är nog en bra hund att vara nybörjare tillsammans med. 🙂 Nu behöver vi börja träna regelbundet om det ska bli något av det, så jag måste nog försöka prioritera lite för jag vet inte om det funkar att träna agility, lydnad och vallning samtidigt som allt är lite beroende av samma säsong. Det jobbiga är ju att vallning kräver såklart får, och får har vi dåligt med hemma!
Nu när intresset börjar komma så hade jag velat lära mig mer, men det är så svårt när man inte vet vart man ska börja. Jag har ingen aning om det finns olika skolor inom vallningen precis som i lydnadsträning med klicker och korrigeringar osv. Om man ska gå kurs, kan man gå för vem som helst eller behöver jag välja inriktning för att inte förvirra hunden? Är det någon som är klokare än mig så får ni gärna dela med er av tankar och tips på artiklar/böcker jag kan läsa! Som med allt annat så vill jag börja rätt, eller så rätt det kan bli! 🙂
I början av juni åkte vi till Fjugesta för att vara med på en tredagarskurs för Greg Derrett som hade kommit upp från England. Jag var lite nervös innan kursen för att jag kände att vi nog inte riktigt tränat nog mycket för att gå kurs för någon som är så grymt duktig och att jag kanske skulle virra bort mig hela tiden och inte komma ihåg vart jag ska. 😛 Men vi tog en bit i taget och det kändes inte helt hopplöst. Vi lärde oss supermycket och fick massor av inspiration att träna vidare och planera träningen (ännu) mer. Det jag tycker om med Greg är att det är enkelt och konsekvent. En rörelse betyder alltid samma sak, inte enkelt att få ihop alltid i praktiken men i teorin! Ett litet fel jag gör med min kropp när jag tränar en sak kan sedan leda till att hunden lär sig något jag inte vill även om det just då blev rätt, det är inte lätt att hålla reda på men man blir väl klokare för varje fel man gör. Tweet har till exempel fått ovanan att springa bakom min rygg efter vissa hopp, en konsekvens av något jag gjort när vi tränat på något annat. Exakt vad vet jag inte men nu skulle jag nog känna igen det om jag gjorde det igen. 😛
Det finns några enkla regler att hålla sig till, och jag tycker om regler. 😛 Hunden ska tex aldrig springa bakom min rygg, alltså inga blindbyten. Det är något jag fuskat med ibland när jag skickat Tweet in i en tunnel och behövt försprång, hon är ju i tunneln och ser inte mig, frågan är om hon kanske gör det ändå? Jag tycker att det är en klog regel eftersom det är svårt att vara tydlig om hunden ibland får och ibland inte får, tills man har så pass koll på sig själv så att man vet precis vad man gör inne på banan. Hunden får inte heller någonsin flicka ut från mig, ta ett hinder bort från mig. Den ska alltid sikta mot att hålla sig vid min sida. Annars ökar risken för att hunden tar hinder den inte ska ta. Det är inte något jag tänkt så mycket på men superviktigt att hålla koll på när man tänker ut sin handling till en bana, speciellt när det gäller tunnlar då de ofta är lätta att få in hunden i även med lite slarvig handling (och i vårat fall även ofta orsaker till diskningar när de inte ska tas). 🙂 Fick dessutom en bra påminnelse att tänka på detaljen att lägga ut min belöning på linjen så hunden inte flickar bort från mig för att ta leksaken, mycket att hålla koll på! 🙂 En annan viktig regel är att alltid hålla sig i rörelse, det vet jag ju redan tänkte jag och skickade henne flera gånger till en tunnel medan jag stod stilla. :/ Kan ju vara en bra förklaring på varför vi har problem med att hon drar på tunnlar fast jag står stilla! Hunden ska kort sagt vara känslig för mina signaler, om jag springer eller bromsar, vilket håll jag vrider mig mot osv. Om man vill behålla den känsligheten så gäller det alltså att vara konsekvent, inte lära hunden några byten där jag vrider axlarna åt något annat håll än den ska åt. Visst kan det se läckert ut med flashiga avancerade byten men inte alla är konsekventa när det gäller kroppssignaler så då gäller det att både jag och hunden har lärt oss dem ordentligt, och är vi inte nog tydliga så kan hunden lätt göra något annat än vi tänkt. Speciellt med en snabb border collie! För mig blir det förvirrat så jag håller mig hellre till det jag förstår och är tydligt. 🙂
En del av det jag och Tweet behöver träna mer på som vi fick med oss:
– Hon har en bra broms, men behöver få en bättre acceleration. När jag ska göra ett bakombyte så har hon lite för låg hastighet och jag hamnar lätt för nära henne eftersom hon inte drar på, om det inte är en tunnel bakom då.
– Jag ska hålla mig nära hindret på serpentiner, inte backa ifrån det, och vi behöver träna mer på att hon ska ta hindret mot mig.
– Framförbyten efter serpentiner och tajta svängar, utan att hon springer bakom ryggen på mig.
– Jag ska hålla kroppen rak!
– Mer självständiga runt/push så jag inte måste springa fram till hindret.
– Ta slalom med Tweet på ”fel” sida, ingång från vänster med henne på vänster sida. Har aldrig tänkt på att träna det.
Jag fick en liten del av allt filmat, vi gjorde massor av kombinationer men det var bara 4-5 som kom med på film. Här är lite bitar av det, vi tränade serpentiner och bakombyten:
Nu ska jag försöka komma ikapp med lite blogginlägg jag velat göra men inte haft tid med, så nu börjar jag från fel håll. 🙂 Tiden går fort och i söndags var det redan dags för bodens lydnadstävlingar, när jag anmälde mig så var det gott om tid att hinna klart men sedan försvann mycket av tiden när vi åkte bort i drygt två veckor. När vi kom hem och bara hade några dagar kvar att träna så var fortfarande flera av momenten halvfärdiga, rutan kunde hon springa till men hade inget stopp, apporteringen hade vi bara tränat delar av och fjärren kunde hon ungefär två skiften på rad utan så mycket tid imellan. Men när det nu var hemmatävlingar så tänkte jag att vi är med och gör det vi kan och ser vad som funkar. Det kändes rätt skönt att kunna åka på en tävling utan några krav och slippa vara så nervös även om nerverna märktes av när vi kom väl in på planen.
Vi var trötta både Tweet och jag, dagen innan var vi på vallkurs hela dagen och på kvällen var det V75. När jag tog ut henne från bilen så hade hon inte den vanliga energin, hon kändes inte speciellt fokuserad och hon svamlade ganska mycket inne på planen. Jag orkade inte heller riktigt försöka få igång henne. Mellan momenten så fastnade nosen i backen och jag hade ibland problem att få med henne. Men hon utförde det mesta som hon skulle när vi väl fick lite kontakt även om det gick rätt sakta, och på något sätt så lyckades vi få ihop till ett första pris på 173 poäng. Jag blev faktiskt förvånad när jag såg poängen eftersom det kändes katastrofalt, ibland känns det nog värre än det ser ut. 🙂 Jag kan inte säga att jag kände mig nöjd med våran prestation men det var ändå kul att se att hon ändå förstått så mycket av momenten med alltför lite träning och hon gjorde sitt bästa för att göra rätt. Vi stannar hur som helst kvar i tvåan ett tag till och försöker lyckas med en bra känsla också nästa gång! Fokus i träningen blir på fritt följ och transporter mellan momenten! Så här såg poängen ut:
Platsliggande: 8 Kryper när jag lämnat henne
Fritt följ: 7 Gjorde allt möjligt annat, bland annat springer hon iväg från mig på språngmarschen 😛
Läggande: 10
Inkallande: 10
Rutan: 10
Apportering: 9 Tvekar innan hon griper, vi har inte hunnit träna med större apport som det var nu
Hopp: 9,5 Satte sig snett
Fjärr: 7,5 Problem med starten och dk på sista läggandet men hon tjuvstartade inte som hon brukar (berodde nog på att hon var för seg) 🙂
Helhet: 8 måste varit generös domare
Idag har vi haft ett sånt där skönt lydnadspass i solen igen, vi lyckades med en hel del bra men också lite dålig hundträning! 🙂 På planeringen stod: sitt på target, sitt kvar med avstånd, platsliggning tävlingsmässig, uthopp, framåtskick med koner, fritt följ utan att titta på henne och testa fjärren i ny miljö. Det som skapar mest problem just nu är att Tweet så gärna vill ligga, speciellt i högre aktivitetsnivå, istället för att sitta. Hon tycker att det är helt onödigt att lära sig kommandon. Inför 1an tränade vi mycket signalkontroll eftersom hon var tvungen att skilja mellan läggande och ställande. Men när vi väl var förbi den så trodde jag att vi kunde släppa det ett tag, det är ju så tråkigt och det går så sakta framåt (en anledning att vi behöver träna det!) så vi kunde träna på roligare saker istället. Men tji fick jag! Eftersom läggandet finns med i 2an också så har vi senaste tiden tränat mycket ligg, och tränar vi mycket på en sak så fastnar hon lätt i att göra just det i många olika situationer. En bättre ide hade varit att istället fortsätta träna olika kommandon under gång så att hon lär sig att lyssna istället för att försöka fuska och skjuta fram det, för i högre klasser så kommer hon ju måsta kunna det. Nu lägger hon sig när jag lämnar henne på inkallningen. Hon lägger sig när jag säger sitt när hon är på avstånd. Hon la sig i halt i fria följet idag. Så det är bara att börja om igen. 😛
En kort summering av dagens träning:
– Platsliggning:
Fin ingång och låg lugnt kvar i 3 minuter. Men la sig såklart innan kommando. 😛
– Sitt på target med hög aktivitetsnivå:
Träning inför sitt efter hoppet. Hon satte sig varje gång, men det gick ganska sakta. Osäkerhet plus att jag råkat belöna några ( eller hmm många) gånger innan hon satt sig ordentligt. Aktivitetsnivån var inte heller jättehög, då hade hon nog inte lyckats få så många rätt. Ska börja varva mellan lite lugna belöningar och att testa henne efter jag dragit upp henne.
– Sitta kvar på avstånd:
Började med att lägga sig några gånger när jag gick ifrån 😛 men satt sedan kvar trots att jag gick ganska långt. Behöver börja lättare för att inte få så många fel med.
– Uthopp:
Hon börjar verkligen få fokus framåt nu efter att tidigare vänt direkt efter hindret så nu ska vi inte träna på det mer på ett tag. Testade lägga på ett sitt men såklart la hon sig ner! 😛 Andra försöket satte hon sig.
– Framåtskick:
Senaste tiden har vi tränat mycket skick till target med mål att få bort bågen ut åt sidan som hon haft, och den är borta nu. Därför testade jag idag att lägga till koner så vi fick en ruta. Jag började med att skicka henne till targeten några gånger och ställde sedan ut konerna framför den, men där tog det stopp för då började hon sikta på konerna istället. Så det var bara att ge upp för det passet och så får jag fundera på hur jag ska lägga upp det istället. Testade att skicka henne till en leksak istället och då sprang hon rakt genom rutan till leksaken, men anledningen att jag har targeten istället för leksak är för att hon ska tänka lite samtidigt så jag vill inte ge upp den än. 🙂
Fritt följ är inte värt att kommentera och fjärren gick rätt så bra, har bara tränat den hemma så hon var lite tveksam i början men kom sen igång, men många detaljer kvar att jobba på. Hon kan iallafall inte lägga sig istället för att sätta sig, eftersom hon redan ligger ner! 😀
