Ett år med kommunikation och beteendestudier

I helgen var jag och Kaspian till Vappersta för sista tillfället av (hundars) Kommunikation och beteende-utbildningen som vi började för ett år sedan. Kaspian är den som oftast får hänga med eftersom han går som handbagage på flyget och är ganska enkel att åka omkring med. 🙂 Dessutom pratar han väldigt mycket och har många beteenden att titta på. 😛 Det är svårt att exakt säga vad jag lärt mig eftersom hundens beteende är ganska invecklat men jag ville gå utbildningen för att jag tyckte att det var en svår bit som jag behövde lära mig mer om och det har jag verkligen gjort. Men ju mer man lär sig ju mer inser man ju att det finns att lära. 🙂 Hur OTROLIGT mycket hundar pratar, mycket av det missar man men när man väl observerar dem så blir det ganska lätt att förstå hur de tänker och känner. Vi har fått se många intressanta hundmöten med många olika slags hundar och många spännande beteenden. Det var också väldigt intressant att se duktiga hundar som jobbar med andra hundar, känner vad de behöver och ger dem det, får dem att känna sig tryggare eller säger ifrån på ett tydligt sätt. Det har också varit nyttigt att se sina egna hundar ur någon annans perspektiv och analysera dem som man inte gör hemma. I helgen har fokuset varit att träna Kaspian att stanna i en bur med dörren öppen och hundar utanför, med en lite lugnare attityd än den han hade när vi började. Han fick också ett möte med en av dessa duktiga terapihundar, han har efter tråkiga erfarenheter blivit osäker på hanar och hans sätt att tackla det är att springa fram till dem och på ett otrevligt sätt säga åt dem att hålla sig stilla så han får undersöka dem. Och ofta blir de stilla så det blir ju positivt för Kaspian. Men nu var det en helt annan Kaspian, han började som han brukar med att springa rakt på men ångrade sig och gick och nosade istället. Den andra hunden bara ignorerade honom och då blev allt mycket lugnare. När den andra killen släpptes lös så kom det ett litet otrevligt huvud på ryggen men han sa ifrån direkt och då gick Kaspian bara därifrån och var trevlig resten av promenaden. Kunde inte bli bättre 🙂 Nu ska det bli ganska skönt att slippa resa en gång i månaden även om det alltid känns trist när något tar slut!

På söndagen hade vi också varmt och soligt, det var en liten kille extra glad för och vi passade på att sola lite 🙂

016017022

Kontaktfältsträning x 3

Den här veckan har bestått av många roliga och nyttiga träningspass i både agility och lydnad, vi har bland annat kunnat träna lydnad på en konstgräsplan och kunde äntligen köra lite fartmoment utan att behöva tänka på att det är halt som det är nästan överallt just nu förutom där det är slaskigt! Underbart! Idag hade vi tid för agilityträning och det börjar vara hög tid att träna in lite kontaktfält till sommarens tävlingar både för Tweet och Daisy. Tweet har jag bara tränat running contacts med men vi är långt ifrån klara och det går inte att träna under vintern så vi har börjat träna 2 på 2 av istället som backup. Kaspian har konstigt nog inte heller tränat kontaktfält även fast vi har tävlat, men i den farten han haft på tävling så har det funkat ändå, det är svårt att missa dem när man nosar sig över hela bommen. 😛 Tweet och Daisy har kört några pass hemma där de fått hoppa upp på en låda, ställa ner framtassarna och stanna där så vi körde ett till pass hemma innan träningen och här är en liten film från det:

Sedan testade vi samma sak på slutet av balansbommen, först lite upphöjd på slutet för att det skulle likna lådan mer men sen nere på golvet. Daisy tycker sån här träning är jättekul och gungan vill hon alltid springa till, hinder och tunnlar är konstigt nog inte lika roliga. Kaspian har inte tränat på någon låda så jag hjälpte honom att komma igång med en target nedanför bommen men kunde ganska snabbt plocka bort den. Vi avslutade med lite kvalitetssäkring av däcket, Robin satt och viftade med en godisskål på sidan av själva däcket så de var tvungen att koncentrera sig på att hoppa rätt och inte vilja på sidan. Tweet lät sig inte lockas av lite godisar så hon fick en fårskinnsleksaksstörning istället. 🙂 Det var nyttig träning för alla tre, speciellt Daisy verkade få en större förståelse för att det bara finns ett rätt ställe att sikta på.

Agilitytävlingsdebut

Förra helgen gjorde både jag och Kaspian debut på agilitytävling, vi åkte bort till Drängsmark utanför Skellefteå för att slippa skämma ut oss på hemmaplan men det gick över förväntan (men hade kunnat gå så mycket bättre). Med Kaspian är det lite svårt att förutse hur det kommer att gå eftersom han vissa gånger springer på jättesnabbt och är fokuserad bara på det vi gör för att en annan gång vara rätt ointresserad och totalt ofokuserad. Jag visste inte heller hur jag skulle sköta mig, har haft svårt att komma ihåg banorna och kan vara ganska förvirrad ute på planen, men jag kom ihåg alla banor utan problem! 😀

Första loppet på lördagen hade jag inga förhoppningar att lyckas med, Kaspian var alldeles för lugn, på uppvärmningen hade han inget fokus och skulle bara nosa runt.Jag försökte med allt, men inte ens när jag band upp honom och kastade boll med Tweet brydde han sig och han brukar annars bli väldigt irriterad när jag ägnar mig åt att träna med någon annan än honom. Loppet gick inget vidare, han hade nosen i backen hela banan men körde ändå på ganska bra men slalom ville han inte göra så där diskade vi oss. Jag skyller på att en löptik körde innan oss och kom dessutom och hälsade på oss mitt under sitt lopp. 🙂 Andra loppet på eftermiddagen gick bättre, fortfarande för lugn och nosen i backen men han körde på hela banan, jag gjorde däremot lite missar så vi fick 10 fel men jag var så nöjd att vi inte diskat oss och att han klarade slalomen trots bristen på engagemang. Det fungerade ganska bra när det var raksträckor och han får upp farten men när han kommer till ett hinder som kräver lite mer så saktar han ner och börjar nosa, jag försöker hela tiden driva på honom för att han inte ska sakta av, därav att jag skriker fram alla kommandon. 🙂
Här är en film från andra loppet:

Söndagen började dåligt, när jag vaknade hade jag hög feber och kunde knappt röra mig utan att bli snurrig. Det visade sig senare att jag hade fått harpest, men så typiskt att det skulle komma just den dagen! Vi åkte i alla fall till tävlingsplatsen, jag låg och vilade och innan vi skulle köra så stoppade jag i mig lite alvedon. Jag orkade inte försöka värma upp Kaspian utan jag tog bara ut honom från bilen och satte mig i gräset och väntade på våran tur. Jag lyckades hålla igång hela banan ändå och Kaspian var lite mer fokuserad, tog en tokig väg innan slalomet och krockade med honom så han tog fel ingång och vi fick fem fel, resten av banan tog vi oss igenom utan några fler fel och vi slutade på en tredjeplats.Vi hade dessutom snabbaste tiden trots att jag inte tyckte att han hade så hög fart, så hade vi inte fått det där dumma felet hade vi vunnit och fått en pinne 😛

 

 

 

Film från det loppet:

Andra loppet var både jag och Kaspian lite för trötta för att fokusera, vi tog oss igenom banan men det gick sådär. Jag var väldigt nöjd med helgen ändå, hade inga förväntningar eftersom det var första tävlingen för oss båda så jag trodde att vi skulle diska oss i alla lopp och att jag skulle virra bort mig på banan men det gjorde vi inte. Däremot är det lite frustrerande när jag vet att han kan så mycket bättre och den där nosen bara ska ner i backen. Det roliga är att han hänger med så bra och springer rätt snabbt även med nosen i backen, lite simultanförmåga trots att han är kille. Målet blir nu att få honom mer taggad även på tävling så han glömmer bort alla lukter, och för att komma dit behöver vi nog framför allt ut och få tävlingsvana, öka förväntningarna på olika platser och inte acceptera något nosande på träning för då byts man ut mot en annan hund. Längtar tills jag och Tweet är tävlingsklara, där existerar inte nosande eller brist på engagemang, men då kommer troligtvis andra problem som att inte ta fel hinder och hinna med henne på banan..men det blir nästa sommar det!