I lördags åkte jag och Frida till Skellefteå och deras agilitytävlingar. Vi hade bokat en stuga på campingen men den var trasig så istället fick vi en jättefin lyxstuga med varsitt sovrum. 😀 Trist att vi bara skulle bo där en natt.
Vi hann förbi Björkis innan våran klass och Tweet fick ett fint halsband. Det är så skönt att vara i klass 2 med alla hundar, alltid i mitten av dagen. De första loppen kändes jättebra, Tweet var fokuserad och med men svamlade väldigt i slalomet. Daisy nollade sitt lopp och fick sin första agility2-pinne och vann klassen. Andra loppet var det en svamligare Tweet, hon rev hälften av hindrena men klarade slalom 😛 Daisy tvekade på ett hinder och fick en vägran. Vi åkte hem efter våran klass var klar och jag fick någon slags magsjuka eller om jag ätit något dåligt så hela kvällen i den mysiga stugan sov jag bort och tyckte synd om mig själv. Jag var tveksam om jag skulle klara av att tävla på söndagen men det värsta var borta när jag vaknade på morgonen. Lite svimfärdig och orkeslös tog vi oss igenom dagen och det gick strålande, verkar som en bra grej att köra lopp när man inte mår riktigt bra 😀 Eller så gav våran nya klubbjacka tur 🙂 Tweet vann första loppet och fick sin första pinne i klass 2, andra loppet rev hon ett hinder men annars flöt allt på och hon var sådär med utan att bli svamlig som hon ofta blir sista loppet. Daisy nollade både första och andra loppet och fick pinne i båda och vann det ena. Hon är helt plötsligt i klass 3 i hopp lilla fröken, men jag vet inte om matte fixar att komma ihåg en hel klass 3-bana. 😀
I helgen var jag och Tweet på hoppteknikskurs för Vappu, vi hade tur och fick upp henne hit till norrbotten och slapp åka så långt! 🙂 Anledningen att jag ville gå kursen var inte för att hon har en dålig hoppteknik men hon river ibland och får gärna bli lite mer medveten om ribborna. Jag ville också veta om det var något speciellt vi ska tänka på och träna mer på och jag tror väl att de flesta agilityhundar har nytta av att träna tekniken. Det här inlägget skriver jag också mycket för min egen skull så att jag kan gå tillbaks och se hur det såg ut, plus att vi inte har någonstans att träna inomhus nu så det kommer nog dröja innan vi kan träna nästa gång.
Lördagen började vi med basic grid, fem hinder med lika stort mellanrum. Hon tyckte att det såg bra ut men att hon är lite svag i ryggen (den böjer sig i mitten) och jag behövde stärka upp ryggmusklerna, det var en bra push för att ta tag i lite mer inriktad fysträning och nu har vi ju dessutom en jordnötsboll att balansera på. Sedan körde vi set point, en bra övning eftersom hon ibland river första hindret. Söndagen började vi med progressiv grid (reserverar mig för eventuella fel namn på fel övning 😛 ) med 5 hinder med större och större avstånd mellan varje. Sedan avslutade vi med distance grid där de ska bedöma avståndet till sista hindret som byter plats för varje gång. Hon hade lite för bråttom ibland när jag stod där framme så vi testade också att placera mig vid starten men min rörelse var också något som störde. Helst tyckte hon att jag skulle stått stilla i starten men det går emot vad vi har tränat, att hon inte ska springa framåt om jag står stilla. Vi diskuterade lite lösningar på det och testade med mig stående en bit ut på sidan och lite gömd, och blev påmind om att hon behöver träna på att titta framåt och inte bara stirra på mig. 🙂 Vi fick inte så mycket kommentarer om själva övningarna, hon tyckte Tweet var en fin hund och vi skulle träna mer raka sitt i starten (inga vall-framåtlutade sitt) så hon viktförskjuter bättre. Hon tyckte också att Tweet var lite för mager och att jag skulle göda upp henne lite. Jag tycker det är jättesvårt att se, hon är ju liten och jag har funderat på om hon är för tunn men är mest rädd att hundarna ska vara överviktiga. Men för att bygga muskler så behövde hon mer fett på kroppen, så jag ska se om jag får upp henne lite i vikt.
Här är en film från helgens övningar, tack Viktoria för filmandet!
Den senaste månaden har det varit agilitytävlingar tre helger i rad så det har varit en intensiv och rolig tid. Nu är det inga fler tävlingar förrän i november och det känns väldigt trist att den här agilitysommaren är över men samtidigt lite skönt att hinna träna annat också. Eftersom jag inte har uppdaterat bloggen som planerat så tänkte jag göra en sammanfattning av tävlingarna, mycket för att jag ska ha något att titta tillbaks på. 🙂
Det visade sig att Daisy var en oväntad liten stjärna, när vi pratade om att samla pinnar i början av sommaren så skrattade jag bara åt att hon skulle klara av en bana felfritt. Hon var inte självständig alls, hade ingen koll på handling och var inte särskilt snabb men hon har blivit mycket bättre på kort tid och har verkligen fått fart i små benen. Och konsten att samla pinnar verkar vara att ha en lagom snabb hund som man hinner med och som inte är galen i agilityhinder! Tweet är bättre än Daisy men också mycket snabbare och känsligare, och hinner jag inte visa rätt så diskar hon sig snabbt eller missar och river hinder.
Första helgen var det tävlingar i Luleå och Daisy började i spöregn med ett felfritt lopp i agilityklass som blev till vinst och pinne, hennes första pinne och husse var jättestolt. 🙂 Hopploppet rev hon första hindret och det var inte första gången det hände, hon har inte riktigt koll när hon startar så efter det fick det bli flygande starter på tävling även om jag fick springa som en galning. Ofta håller jag andan under loppet eftersom hon gärna tar av långt innan hindren och det känns som tur att hon inte river mer. Men vi går just nu en hoppteknikskurs så att hon ska förbättra sin teknik lite. 🙂 Söndagen fixade hon en pinne och vinst i hoppklassen också. Både hon och Tweet hoppade av gungan, det är inte likt henne men den tog väldigt lång tid på sig att åka ner så det verkade som att båda tog det för balansbommen. Men Tweet fick sin andra pinne i hoppklassen och gjorde ett fint lopp i agilityklassen förutom gungan.
Andra helgen var det hemmatävlingar. Jag satt som hinderfixare i klass 3 och det var kul att få se alla ekipage och verkligen titta, annars blir det lätt att man yrar iväg. Tweet fick sin sista pinne i agilityklass 1 och vann klassen. Söndagen valde jag att flytta upp henne till klass 2 för att få testa på det, mitt mål var att komma ihåg banan och det gjorde jag. Hon rev flera hinder, vi har inte tränat så mycket alls på 60-höjder, men det var så mycket roligare än klass 1. Daisy fick tre pinnar på fyra lopp under helgen och blev uppflyttad till klass 2 i hopp. Det kändes helt overkligt eftersom hon nollade sitt första lopp bara helgen före det. Jag hade svårt att tro att hon skulle kunna fixa en klass2-bana men jag flyttade i alla fall upp henne till nästa helg.
Sista helgen åkte vi till Kalix. Jag och Tweet hade varit på kurs i Östersund och kommit hem på natten så vi var båda trötta, ingen bra kombination eftersom hon blir smått galen när hon är trött och drar in i alla tunnlar hon ser. Det blev inte bättre av att hoppbanan hade långa raksträckor blandat med klurigheter som man var tvungen att vara på plats för att hinna visa rätt, jag hade inte en chans. Jag ville så gärna ha den där sista pinnen för att slippa dessa hemska banor, och på söndag var det en bättre bana och hon fixade ett nollat lopp och vinst äntligen! 😀 Agilitybanorna var ganska svåra och vi diskade oss ordentligt. Daisys debut i klass 2 gick felfritt och hon fick en pinne, det var många nollade lopp men hon blev tvåa. Det var så kul att se att tiden faktiskt räcker till, hon är snabbare än jag tror att hon är och hon slog till och med en sheltie som jag trodde att hon inte skulle ha en chans mot. Men den sista agilitypinnen i klass 1 ville hon bara inte ha, efter ett felfritt lopp river hon sista hindret, säkert pga slarv när jag redan tyckte att vi var klara. Söndagen missar hon sista slalomporten i ett annars felfritt lopp. Det hade varit skönt att ha båda hundarna i samma klasser men det är bara fortsätta kämpa om den där sista dumma pinnen. Sommarens mål att få uppflytt till klass 2 med Tweet är i alla fall uppnått. Daisy hade jag inte några förhoppningar med den här sommaren men nu tränar vi vidare för att försöka få till handlingen också och det känns mycket roligare när hon faktiskt har en chans! 🙂 Tweet kämpar med att lära mig timing och tydlighet så vi har mycket att träna på till november!
I helgen har vi varit till Piteå med alla fyra hundarna, tre av dem har tävlat och den fjärde har bara fått hänga med. På fredagen startade Viggo med en rallylydnadstävling i nybörjarklass. Att tävla med Viggo är alltid spännande för jag vet aldrig om han är med eller inte, han har två olika lägen, antingen är han väldigt fokuserad (mer på tävling än på träning) eller så är han inte fokuserad alls. 😛 Han är också ganska störningskänslig och går lätt upp i stress, och då blir han lite för ivrig för att ha hjärnan med sig. Inne på banan försökte jag verkligen ta det lugnt och inte stressa och det hjälpte, jag började också med att gå fot in på banan istället för att starta i starten och det gjorde stor skillnad. Han var fokuserad genom hela banan och drev inte iväg något, men fick något litet avdrag här och där. Skylten vi har svårast med, att backa bak tre steg, var med, den går ofta bra när han är lugn men om han är lite ivrig så vill han in till sidan istället för att gå framför. Där började han med att gå in i skylthållaren och kom av sig lite, men vi fick till det till slut. Resten av banan flöt på bra och vi slutade med 5 poängs avdrag, på 95 poäng med kvalificerande resultat och en femteplats av ca 40 tävlande. Vi fick kommentaren härlig och glad hund med bra tempo, och glad är han alltid vad vi än gör även om det finns mycket annat i livet att vara intresserad av. 🙂
Resten av helgen ägnades åt agilitytävlingar med Tweet och Daisy. Lördagen fick de köra två lopp var. Tweet började agilityloppet med en nolla, vann klassen och fick sin första agilitypinne. Daisy gjorde också ett bra lopp men det känns att vi inte tränat så mycket handling, jag vet inte riktigt vart jag har henne och vi springer på varandra ibland. Jag väntar in henne lite för mycket istället för att bara lita på att hon hänger med, hon behöver ibland ganska mycket hjälp men det är bättre att bara köra på för springer hon förbi ett hinder så får hon ju fel även om jag står kvar och ser henne göra det! Hon fick 15 onödiga fel men hon klarade slalom på tävling och det är jag nöjd över. 🙂 I hopploppet så rev Tweet första hindret, resten av banan klarade hon felfritt och på en tid som hade gett en pinne så det var rätt så irriterande, om jag bara satt henne på bättre avstånd. 😛 Daisy orkade inte riktigt med två lopp på samma dag, hon hängde med halva banan och sedan fastnade hon i lite annat och var inte helt med på vad vi gjorde.
Söndagen började också med nolla för Tweet i agilityloppet, pinne och en andraplats, så nu har vi bara en pinne kvar till klass 2. Daisy var felfri fram till slalomet som var i slutet av banan, men hon missade ingången. Hoppklassen hade vi inte anmält henne till eftersom vi misstänkte att hon inte skulle orka så där var bara Tweet med, hon orkade inte heller sista loppet efter helgen utan fick sin galen-blick och diskade sig snabbt på en tunnel. Vi har i alla fall lärt oss nu att galenheten beror på trötthet och överstimulering, hon klarar inte av mer än de lättare sakerna då och efter tre dagar i husvagn så blir det inte så mycket vila. Sist vi var och tävlade (direkt efter 3 dagars kurs) så var jag rädd för att det hade blivit en vana att bli helt galen på tävlingar, och att bara tjorva i slalomet men nu har hon visat att det inte var så och det var så skönt! Är jättenöjd över hur duktiga alla hundar varit och gjort det så bra de kan! 😀
I början av juni åkte vi till Fjugesta för att vara med på en tredagarskurs för Greg Derrett som hade kommit upp från England. Jag var lite nervös innan kursen för att jag kände att vi nog inte riktigt tränat nog mycket för att gå kurs för någon som är så grymt duktig och att jag kanske skulle virra bort mig hela tiden och inte komma ihåg vart jag ska. 😛 Men vi tog en bit i taget och det kändes inte helt hopplöst. Vi lärde oss supermycket och fick massor av inspiration att träna vidare och planera träningen (ännu) mer. Det jag tycker om med Greg är att det är enkelt och konsekvent. En rörelse betyder alltid samma sak, inte enkelt att få ihop alltid i praktiken men i teorin! Ett litet fel jag gör med min kropp när jag tränar en sak kan sedan leda till att hunden lär sig något jag inte vill även om det just då blev rätt, det är inte lätt att hålla reda på men man blir väl klokare för varje fel man gör. Tweet har till exempel fått ovanan att springa bakom min rygg efter vissa hopp, en konsekvens av något jag gjort när vi tränat på något annat. Exakt vad vet jag inte men nu skulle jag nog känna igen det om jag gjorde det igen. 😛
Det finns några enkla regler att hålla sig till, och jag tycker om regler. 😛 Hunden ska tex aldrig springa bakom min rygg, alltså inga blindbyten. Det är något jag fuskat med ibland när jag skickat Tweet in i en tunnel och behövt försprång, hon är ju i tunneln och ser inte mig, frågan är om hon kanske gör det ändå? Jag tycker att det är en klog regel eftersom det är svårt att vara tydlig om hunden ibland får och ibland inte får, tills man har så pass koll på sig själv så att man vet precis vad man gör inne på banan. Hunden får inte heller någonsin flicka ut från mig, ta ett hinder bort från mig. Den ska alltid sikta mot att hålla sig vid min sida. Annars ökar risken för att hunden tar hinder den inte ska ta. Det är inte något jag tänkt så mycket på men superviktigt att hålla koll på när man tänker ut sin handling till en bana, speciellt när det gäller tunnlar då de ofta är lätta att få in hunden i även med lite slarvig handling (och i vårat fall även ofta orsaker till diskningar när de inte ska tas). 🙂 Fick dessutom en bra påminnelse att tänka på detaljen att lägga ut min belöning på linjen så hunden inte flickar bort från mig för att ta leksaken, mycket att hålla koll på! 🙂 En annan viktig regel är att alltid hålla sig i rörelse, det vet jag ju redan tänkte jag och skickade henne flera gånger till en tunnel medan jag stod stilla. :/ Kan ju vara en bra förklaring på varför vi har problem med att hon drar på tunnlar fast jag står stilla! Hunden ska kort sagt vara känslig för mina signaler, om jag springer eller bromsar, vilket håll jag vrider mig mot osv. Om man vill behålla den känsligheten så gäller det alltså att vara konsekvent, inte lära hunden några byten där jag vrider axlarna åt något annat håll än den ska åt. Visst kan det se läckert ut med flashiga avancerade byten men inte alla är konsekventa när det gäller kroppssignaler så då gäller det att både jag och hunden har lärt oss dem ordentligt, och är vi inte nog tydliga så kan hunden lätt göra något annat än vi tänkt. Speciellt med en snabb border collie! För mig blir det förvirrat så jag håller mig hellre till det jag förstår och är tydligt. 🙂
En del av det jag och Tweet behöver träna mer på som vi fick med oss:
– Hon har en bra broms, men behöver få en bättre acceleration. När jag ska göra ett bakombyte så har hon lite för låg hastighet och jag hamnar lätt för nära henne eftersom hon inte drar på, om det inte är en tunnel bakom då.
– Jag ska hålla mig nära hindret på serpentiner, inte backa ifrån det, och vi behöver träna mer på att hon ska ta hindret mot mig.
– Framförbyten efter serpentiner och tajta svängar, utan att hon springer bakom ryggen på mig.
– Jag ska hålla kroppen rak!
– Mer självständiga runt/push så jag inte måste springa fram till hindret.
– Ta slalom med Tweet på ”fel” sida, ingång från vänster med henne på vänster sida. Har aldrig tänkt på att träna det.
Jag fick en liten del av allt filmat, vi gjorde massor av kombinationer men det var bara 4-5 som kom med på film. Här är lite bitar av det, vi tränade serpentiner och bakombyten:
Den här veckan har bestått av många roliga och nyttiga träningspass i både agility och lydnad, vi har bland annat kunnat träna lydnad på en konstgräsplan och kunde äntligen köra lite fartmoment utan att behöva tänka på att det är halt som det är nästan överallt just nu förutom där det är slaskigt! Underbart! Idag hade vi tid för agilityträning och det börjar vara hög tid att träna in lite kontaktfält till sommarens tävlingar både för Tweet och Daisy. Tweet har jag bara tränat running contacts med men vi är långt ifrån klara och det går inte att träna under vintern så vi har börjat träna 2 på 2 av istället som backup. Kaspian har konstigt nog inte heller tränat kontaktfält även fast vi har tävlat, men i den farten han haft på tävling så har det funkat ändå, det är svårt att missa dem när man nosar sig över hela bommen. 😛 Tweet och Daisy har kört några pass hemma där de fått hoppa upp på en låda, ställa ner framtassarna och stanna där så vi körde ett till pass hemma innan träningen och här är en liten film från det:
Sedan testade vi samma sak på slutet av balansbommen, först lite upphöjd på slutet för att det skulle likna lådan mer men sen nere på golvet. Daisy tycker sån här träning är jättekul och gungan vill hon alltid springa till, hinder och tunnlar är konstigt nog inte lika roliga. Kaspian har inte tränat på någon låda så jag hjälpte honom att komma igång med en target nedanför bommen men kunde ganska snabbt plocka bort den. Vi avslutade med lite kvalitetssäkring av däcket, Robin satt och viftade med en godisskål på sidan av själva däcket så de var tvungen att koncentrera sig på att hoppa rätt och inte vilja på sidan. Tweet lät sig inte lockas av lite godisar så hon fick en fårskinnsleksaksstörning istället. 🙂 Det var nyttig träning för alla tre, speciellt Daisy verkade få en större förståelse för att det bara finns ett rätt ställe att sikta på.
Vi har tränat slalom ganska mycket senaste 3 veckorna efter att det blev lite varmare och jag fick upp pinnarna ur backen igen och nu börjar Tweet äntligen förstå vad det går ut på. 🙂 Sättet jag har lärt in det på är genom ett sätta upp två kanaler med pinnar och från början skulle hon bara springa genom kanalen, sedan har jag successivt flyttat kanalerna närmare och närmare varandra samtidigt som vi tränat på att hon ska springa igenom hela oavsett vad jag gör plus att ta ingången från olika vinklar. Senaste tiden har det varit så mycket snö så vi har mest bara kunnat träna på själva slalomet så när vi får mer plats så får vi gå tillbaks och träna de andra bitarna bättre. Sista biten har jag flyttat på en pinne i taget så att vissa har stått med bara några centimeter mellan medan början och slutet har varit mer öppet för att göra det lättare. I fredags började det likna ett normalt slalom, hon börjar få in tekniken men är ganska känslig för mina kroppsrörelser när hon inte har samma höga fart som hon hade när det var mer öppet. När vi senare på fredagen var i hundarenan för lite inomhusträning så testade jag för skojs skull ett 8 pinnars slalom och bara sådär så visste hon vad det var! 😀 Det var jättekul att se att hon kunde generalisera och förstod vad hon skulle göra även fast pinnarna såg annorlunda ut och var helt raka. Däremot så fick hon sämre teknik än hon hade utomhus och eftersom mattan är för hal för att köra agility på (för en snabb bc iallafall) så kommer vi nog inte att träna mer inne utan håller oss utomhus så hon inte riskerar att få in en sämre teknik och sakta ner för att inte halka. Eftersom vi har ett ganska färdigt slalom så har jag också anmält oss till hennes första tävling, vi kommer förmodligen diska oss ändå men det hade känts onödigt att vara med om vi inte lärt oss alla hinder än. 😛 Så i februari är det premiär för Tweet på banan, först en inofficiell och sedan en officiell, efter det finns det tyvärr ingen mer tävling här innan sommaren.
Här är en video från ett träningspass i höstas innan snön kom:
Klossen är bra att ha till mycket och en självklar grund oavsett vad jag vill göra, och idag fick tjejerna varsitt pass med olika syften. Daisy fick sitt andra pass på klossen och första passet var mest bara att få henne att stå på den med framtassarna och sedan hålla dem kvar där. Målet med det vi gjorde idag är ingångar till sidan och bara att hon ska lära sig att jobba med baktassarna, jag vet inte om vi kommer träna lydnad men det är en viktig kunskap till agilityn också. Jag tog bort klickern för att det är lättare att belöna henne att stå kvar utan att ha klickat, men nästa pass kommer den fram igen så det blir tydligare att hon blir belönad för rörelse med bakbenen och inte stanna efter rörelse. Hon kom igång ganska bra men står fortfarande lite ostadigt med framtassarna.
Tweet behöver träna på vänstersvängar eftersom hon tappar positionen lite så jag startade med klossen för att påminna henne om vilken rörelse jag vill ha i svängarna. Efter ett tag plockade jag bort klossen och körde vänstersvängar på stället utan kloss, skiftade mellan att belöna henne där jag vill ha henne men med större risk att hon sätter sig (vill ha henne stående hela tiden eftersom de lätt kan vilja sätta sig i vänstersvängar) och belöna längre fram för att hon inte ska sätta sig men för långt fram för att få en bra position, det var svårt att hitta ett bra mellanting så jag får nog prioritera positionen om jag måste välja. Här kommer en film från dagens pass:
Förra helgen gjorde både jag och Kaspian debut på agilitytävling, vi åkte bort till Drängsmark utanför Skellefteå för att slippa skämma ut oss på hemmaplan men det gick över förväntan (men hade kunnat gå så mycket bättre). Med Kaspian är det lite svårt att förutse hur det kommer att gå eftersom han vissa gånger springer på jättesnabbt och är fokuserad bara på det vi gör för att en annan gång vara rätt ointresserad och totalt ofokuserad. Jag visste inte heller hur jag skulle sköta mig, har haft svårt att komma ihåg banorna och kan vara ganska förvirrad ute på planen, men jag kom ihåg alla banor utan problem! 😀
Första loppet på lördagen hade jag inga förhoppningar att lyckas med, Kaspian var alldeles för lugn, på uppvärmningen hade han inget fokus och skulle bara nosa runt.Jag försökte med allt, men inte ens när jag band upp honom och kastade boll med Tweet brydde han sig och han brukar annars bli väldigt irriterad när jag ägnar mig åt att träna med någon annan än honom. Loppet gick inget vidare, han hade nosen i backen hela banan men körde ändå på ganska bra men slalom ville han inte göra så där diskade vi oss. Jag skyller på att en löptik körde innan oss och kom dessutom och hälsade på oss mitt under sitt lopp. 🙂 Andra loppet på eftermiddagen gick bättre, fortfarande för lugn och nosen i backen men han körde på hela banan, jag gjorde däremot lite missar så vi fick 10 fel men jag var så nöjd att vi inte diskat oss och att han klarade slalomen trots bristen på engagemang. Det fungerade ganska bra när det var raksträckor och han får upp farten men när han kommer till ett hinder som kräver lite mer så saktar han ner och börjar nosa, jag försöker hela tiden driva på honom för att han inte ska sakta av, därav att jag skriker fram alla kommandon. 🙂
Här är en film från andra loppet:
Söndagen började dåligt, när jag vaknade hade jag hög feber och kunde knappt röra mig utan att bli snurrig. Det visade sig senare att jag hade fått harpest, men så typiskt att det skulle komma just den dagen! Vi åkte i alla fall till tävlingsplatsen, jag låg och vilade och innan vi skulle köra så stoppade jag i mig lite alvedon. Jag orkade inte försöka värma upp Kaspian utan jag tog bara ut honom från bilen och satte mig i gräset och väntade på våran tur. Jag lyckades hålla igång hela banan ändå och Kaspian var lite mer fokuserad, tog en tokig väg innan slalomet och krockade med honom så han tog fel ingång och vi fick fem fel, resten av banan tog vi oss igenom utan några fler fel och vi slutade på en tredjeplats.Vi hade dessutom snabbaste tiden trots att jag inte tyckte att han hade så hög fart, så hade vi inte fått det där dumma felet hade vi vunnit och fått en pinne 😛
Film från det loppet:
Andra loppet var både jag och Kaspian lite för trötta för att fokusera, vi tog oss igenom banan men det gick sådär. Jag var väldigt nöjd med helgen ändå, hade inga förväntningar eftersom det var första tävlingen för oss båda så jag trodde att vi skulle diska oss i alla lopp och att jag skulle virra bort mig på banan men det gjorde vi inte. Däremot är det lite frustrerande när jag vet att han kan så mycket bättre och den där nosen bara ska ner i backen. Det roliga är att han hänger med så bra och springer rätt snabbt även med nosen i backen, lite simultanförmåga trots att han är kille. Målet blir nu att få honom mer taggad även på tävling så han glömmer bort alla lukter, och för att komma dit behöver vi nog framför allt ut och få tävlingsvana, öka förväntningarna på olika platser och inte acceptera något nosande på träning för då byts man ut mot en annan hund. Längtar tills jag och Tweet är tävlingsklara, där existerar inte nosande eller brist på engagemang, men då kommer troligtvis andra problem som att inte ta fel hinder och hinna med henne på banan..men det blir nästa sommar det!
