Endast 6 år gammal 🙂 har Viggo nu fått sin första titel, RLD N 😀 Han har alltså fått tre kvalificerande resulat i Rallylydnad nybörjarklass. Vi har inte jagad efter titlar men det råkar vara så att det behövs tre även för att komma vidare till fortsättningsklass, om man inte lyckas få full pott med poäng på en tävling. Att lyckas få godkänt i nybörjarklass är väl ingen jättestor bedrift, men att jag och Viggo har lyckats värmer i hjärtat och gör mig bara jätteglad! När vi åkte på första tävlingen i somras så var det med inställningen att det nog är sista gången han tävlar, han var bara inte en tävlingshund. Han har haft så mycket annat att titta och lukta på i svårare miljöer och allt som han kan så bra har bara försvunnit, och jag hade inte lust eller ork att jobba vidare med det eftersom han inte är så ung längre. Det var bara jobbigt och ångestladdat att åka iväg på tävling. MEN så gjorde han det bara så bra och fokuserat och glatt, vi fick vårat första godkänt och det var bara roligt! Det har blivit en väldig skillnad på honom och nu kan han fokusera på mig på ett helt annat sätt än han kunde tidigare. Träningspassen är mycket mer genomtänkta och jag ger honom inte tid att göra något annat. Det blir en tydlig skillnad mellan när det är träning och fritid och den fanns nog inte tidigare då han var med bara när han ville. Det är en så härlig känsla att ha kommit dit där jag har med honom till 100% på tävlingsplanen jämfört med hur det varit! De andra två tävlingarna gjorde vi med glädje och förväntan, även om jag alltid är lite nervös.
Gårdagens tävling slutade på 92 poäng och en 6e plats. Vi fick lite slarvfel och han lyckades hoppa in kopplet mellan frambenen så vi fick gå med det där halva banan. Jag var lite osäker på hur det skulle gå inne i ett ridhus med mycket lukter och andra hundar nära men det var inga problem, förutom att han låg lite högre i stress än han brukar. Han går hela banan med viftande svans och är jätteglad, precis så vill jag såklart ha det men det gör också att han inte reagerar lika bra på kommandon och blir lite ostyrig, han vill lite för mycket 🙂 Det beror nog också mycket på miljön och belöningsförväntan. Det finns mycket vi hade behövt jobba mer på men ingenting som känns särskilt viktigt och målet här är inte perfektion utan att ha kul framför allt 🙂 Nu lär det nog dröja tills vi kan starta i fortsättningsklass eftersom det inte finns särskilt många tävlingar här, och när det blir tävling så är det många anmälningar och idag blev vi tyvärr bortlottade. Men då har vi gott om tid att träna till nästa sommar!
Martina var snäll och filmade igår så här är våran bana:
