Valpens viktigaste träning

Fyra veckor har gått sedan Singi flyttade in, då var hon drygt 9 veckor. Det var 9 år sedan jag hade valp så det kändes spännande och lite osäkert, man blir nervös att man ska glömma något viktigt eller göra något fel då de formas så mycket när de är små. Singi är en Siberian huskey, en draghund, och de liknar ju inte alls de border collies som jag väl nu är mest van vid, det är inte säkert att de ens är särskilt intresserade av att träna med oss människor. Därför förutsätter jag att det kommer krävas lite extra för att motivera henne att göra som jag vill ibland. Jag gillar struktur och hade tänkt göra en lista över vad som är viktigast att träna med henne, det har inte blivit av utan jag har fått gå efter listan i mitt huvud istället 😄 Här är de tre sakerna jag prioriterat:

Belöningar

För att få en hund att samarbeta krävs belöningar, och en ras som inte är så naturligt lättmotiverad krävs det ännu mer. Vi leker lite varje dag, jag försöker bygga upp ett värde att leka med mig medans hon är liten och lekfull, och jag vill gärna göra det ute där det är lite mer störningar och annat som lockar. Hon gillar godis så jag tränar också att ta en leksak för att få en godis, för att ännu mer öka värdet för leksaker och att träna på att inte välja bort en belöning trots störning. Jag har lärt henne en belöningssignal ”rätt” som betyder att hon får jaga en godis i min hand, och vi har tränat på varsågod som betyder att ta en godis i en skål. Ju mer man kan variera sina belöningar desto mer spännande blir de 🥳🎰

Inkallning

En sibbe går oftast inte att ha lös när de blir vuxna utan risk att de sticker iväg, så för att det ska gå att ge henne lite frihet ibland så behöver hon bli riktigt bra på inkallning, så det är absolut den inlärning som är viktigast! Varje gång hon får mat, då står hon och studsar av förväntan, så säger jag antingen hit eller hennes namn. Jag ropar hit innan jag släpper ner leksaken som hon får jaga. Jag utnyttjar de andra hundarna när vi är ute eftersom de vänder direkt när jag ropar, då hänger hon automatiskt på. Jag har också haft riktigt goda godisar som hon får vänta på, och sagt hit innan jag gett henne, men jag upprepar det max 3 gånger så det ska finnas en spänning i det. Och när hon spontant på promenader stannar och tittar på mig så ropar jag och belönar. Nästa steg blir att lägga till lite störningar 😊

Social och miljöträning

Tidigare sas det att tiden man hade på sig att socialträna valpen var upp till 12 veckor, efter det så stängs lite fönstret till vad de kommer tycka är normalt i framtiden. Nu har jag hört att det är ändrat till 16 veckor, och om det stämmer så är det ju bra nyheter! Vi försöker träffa de hundar som finns i mitt liv, hon har fått träffa barn, vara kring flera olika hundar på kurs och träffat människor. Hon är med mig på jobbet i stan så vi går lite varierade rundor för att hon ska uppleva olika miljöer. Att valpen blir trygg i olika miljöer är ju bland det viktigaste, och eftersom tiden för bästa träningen är ganska kort så är det enkelt att prioritera det. Även om det är lättare att få till det naturligt på sommartid än nu mitt i den mörkaste vintern 😅

Att ha en valp i huset är ju inte lätt, man är trött och får ständigt vara redo att gå ut och rasta, men vilken glädje de sprider med sin nyfikenhet och sprallighet 😍

Skoj på kurs för Siv Svendsen

 

1975077_767399499967712_7148818031652367169_n

Bild lånad av Emma Hammar, Hundreda

Jag är som vanligt lite efter med mina blogginlägg, nu var det redan två veckor sen vi var iväg till stockholm på kurs. 🙂 Jag hade både Tweet och Isa med mig så jag kunde växla mellan dem, eftersom jag har tänkt rikta in mig mer på lydnad med Isa än med Tweet så ville jag köra mest med henne men också få lite hjälp att komma vidare med Tweet. Det kändes som att Isa mognade väldigt mycket under helgen, på söndagen var hon jätteduktig och vi fick lite mer struktur på våran träning. Hon är väldigt glad och energisk och lite överallt när vi tränar, så vi behöver det. 🙂

På lördagen tränade vi på fokus trots störningar, vi var på en hästgård så det var hästar lite här och där runt träningsplanen och de brydde hon sig inte om. Men när det plötsligt kom fram en liten plasthäst på planen så blev det vääldigt svårt att hålla fokus på mig. Vi måste bli mer påhittiga med våra störningar tydligen. 🙂 Vi tränade lite springa runt stol och kom fram till att det blev svårare när hon fick tänka och lättare när vi bara sprang mot stolen. Tweet fick träna på att vänta med fokus, jag satte henne och smög iväg med en leksak, varvat med att gå normalt, för att hon ska ha mer förväntan när jag går ifrån henne. Annars tittar hon lätt bort och är inte med när vi sen ska göra något.

På söndagen tränade vi fotgående i olika former och starter. Hon blir ju lätt lite het så nu var det nog de lugnare som funkade bäst. Att söka upp mig från störningar var också en nyttig övning, hon gjorde några besök hos publiken men hon var ändå förvånansvärt bra på att lämna dem och komma till mig. 😀 Vi hann också med en början på dirigering med leksak och Tweet fick träna lite moment med lekande hund-störning och fokus vid sidan. Vi åkte hem igen med ny inspiration med framför allt valpträningen!

På fredagen hann vi också med att träna lite personspår, jag ville ha lite hjälp med att komma igång med det och få lite smarta tankar med mig. Först var tanken att Isa skulle få köra spår men eftersom hon har börjat med sök istället så fick Tweet fokuset istället. Det visade sig att hon tycker att det är jättekul, vi har bara gjort två viltspår tidigare så jag blev överraskad att hon direkt var så intresserad. Det ska vi träna vidare på! 😀

Fick också en stor del av träningen filmad så här är en liten sammanfattning, eftersom jag har dåligt tålamod med att se utdragna filmer så går den i dubbel speed. 😉

Lycklig och deppig debut i Lydnadsklass 3

Jag och Tweetan startade första gången i klass 3 i helgen, målet var inte att ta ett första pris för det hade varit sjukt mycket tur om vi skulle lyckats med det med våra halvfärdiga moment, utan jag var mest bara sugen på att tävla och det måste vi göra före myggen kommer. Vad jag ville uppnå var jag inte säker på, jag var mest bara nervös för platsliggningen. Hon kändes pigg och rolig på uppvärmningen men det tog lääänge innan vi fick starta. Var där från morgonen och de körde trean sist av alla klasser så vi hade varit där i drygt sex timmar när det var dags för oss, att gå och vara nervös så länge var inte roligt! 🙂 Men hon låg platsen och satt på sittningen så jag var otroligt glad och lättad att se att det kunde fungera på tävling också! Det kändes som att vad som helst kunde få hända under programmet sen så skulle jag vara nöjd oavsett. Det började bra på fria följet, för att vara Tweet så var hon ovanligt med. Men efter det var det som att ingen var hemma. Rutan var väl det enda momentet som kändes bra, jag stannade henne för sent och med fel kommando så jag fick kommendera henne igen, men förutom det så gjorde hon alla delar bra. Hoppapporten började jättebra, sen visste hon inte vad hon skulle göra med apporten. Kanske ska man leka lite med den, bita lite i kanterna eller nått. Hon hade ingen aning vad stå var, inte ens efter flera kommandon och mer och mer tydliga handsignaler. Kände igen henne lite från agilitytävlingar när vi varit där en hel dag och hon bara springer på utan att veta vad hon ska göra. Hon klarar inte att vara på plats en hel dag och sen tänka. Ju längre vi kom desto mer uppgiven blev jag och när vi var klar så var jag så besviken, det var inte kul att ha väntat en hel dag och sen inte kunna ens hälften av vad man kan i vanliga fall. 🙁 Min första tanke var att jag måste anmäla oss till en annan tävling så vi kan få en bättre känsla, men nej vi struntar i lydnadstävlingar nu istället för ett bra tag och satsar på annat istället. Och så får lydnadsbiten bli Isa och Daisans istället så kanske de kan starta ettan någon gång i år. 🙂 Snart börjar agilitysäsongen och där får man i alla fall fyra chanser per tävling att lyckas med någonting, och man blir inte deppig av att komma sist 😀

 

 

Rallylydnad fortsättningsklass check

Idag lyckades jag och Viggo få vårat sista godkända resultat i rallylydnad fortsättningsklass och han kan nu kalla sig RLD F Viggo 😀 Igår var han helt svamlig men lyckades ändå klara sig med godkänt, idag var han mer fokuserad och lugn. Han var nog trött igår då vi fick vänta till nästan åtta innan vi fick starta medans det gick fort idag. Så fort han blir lite uppe i varv så går han framför mej och det blir svårt att få ihop momenten som han annars kan 😛 nu blir nästa mål avancerad klass, så vid sju års ålder ska han nu lära sig att man kan gå fot även på höger sida! Det blir intressant! 😀

image

Sökträning med snalpen, med sikte på bruks

DSC_0890

Tanken var från början att sikta på att tävla spår med Isa eftersom jag vill testa på bruks också, men så råkade vi få sökträningskompisar så vi halkade in på det istället. Sök är ju jättekul men svårtränat eftersom  man är beroende av andra, men nu har vi en liten grupp på tre så det är helt perfekt för att komma igång. 😀 Vi har kört en blandning av canis sök-system och nosövningar. Nosövningarna har hon klarat jättebra, vi har använt kamoflagenät för att kunna gömma oss och hon har tagit upp vittringen väldigt bra och eftersom hon tycker om människor (typ älskar mest av allt) så har hon redan från början varit väldigt intresserad av att leta rätt på det som luktar. Nätet är rätt läskigt men hon blir överlycklig att det finns någon där under. Hon jobbar med hög nos och det är lätt att se när hon känner en lukt. Varvat med det så har vi kört flying mellan två figuranter, hon har fått springa till en och lekt, och sedan passerat mig för att springa ut till nästa på andra sidan. Igår började vi med lite smådolda och hon sprang glatt ut ändå, förutom sista då det tog ett tag att få ut henne men till slut sprang hon iväg. Ska komma ihåg till nästa gång att sätta de osynliga på sidan det blåser ifrån 🙂 Hon var jätteduktig, men det sista hon gjorde var att nocka Linda som kom blödandes ut ur skogen med ett stort sår i läppen. Vi behöver lösa det här med att bli så kärleksfull ute, måste tänka över hur hon ska belönas för att inte hälsa så mycket på figgarna. Det har gått bra när de stått upp men sittande på huk var det lite för trevligt. Men hon är så rolig att jobba med och nu siktar vi på att komma ut och tävla någon gång till hösten! 😀

Igår var vi för en gångs skull en extra person så vi fick med träningen på film:

En jobbig men lyckad tävlingshelg

I lördags åkte jag och Frida till Skellefteå och deras agilitytävlingar. Vi hade bokat en stuga på campingen men den var trasig så istället fick vi en jättefin lyxstuga med varsitt sovrum. 😀 Trist att vi bara skulle bo där en natt.

DSC_0345

DSC_0346

Vi hann förbi Björkis innan våran klass och Tweet fick ett fint halsband. Det är så skönt att vara i klass 2 med alla hundar, alltid i mitten av dagen. De första loppen kändes jättebra, Tweet var fokuserad och med men svamlade väldigt i slalomet. Daisy nollade sitt lopp och fick sin första agility2-pinne och vann klassen. Andra loppet var det en svamligare Tweet, hon rev hälften av hindrena men klarade slalom 😛 Daisy tvekade på ett hinder och fick en vägran. Vi åkte hem efter våran klass var klar och jag fick någon slags magsjuka eller om jag ätit något dåligt så hela kvällen i den mysiga stugan sov jag bort och tyckte synd om mig själv. Jag var tveksam om jag skulle klara av att tävla på söndagen men det värsta var borta när jag vaknade på morgonen. Lite svimfärdig och orkeslös tog vi oss igenom dagen och det gick strålande, verkar som en bra grej att köra lopp när man inte mår riktigt bra 😀 Eller så gav våran nya klubbjacka tur 🙂 Tweet vann första loppet och fick sin första pinne i klass 2, andra loppet rev hon ett hinder men annars flöt allt på och hon var sådär med utan att bli svamlig som hon ofta blir sista loppet. Daisy nollade både första och andra loppet och fick pinne i båda och vann det ena. Hon är helt plötsligt i klass 3 i hopp lilla fröken, men jag vet inte om matte fixar att komma ihåg en hel klass 3-bana. 😀

Våra söta rosett-tjejer

DSC_0352

Summering av 2013

028

Januari
Lämnade hundarna hemma och åkte utomlands 🙂

Februari
Tweet var med i sin första agilitytävling, vi diskade oss i alla lopp men hon klarade slalom! 🙂

Mars
Startade med Tweet i lydnad klass 1 för första gången och fick ett förstapris 🙂

April
Tog en efterlängtad examen på Kommunikation och beteende-utbildningen och behövde inte längre åka till stockholm en gång i månaden! 🙂

Maj
Tweet fick sin första agilitypinne i Skellefteå. Jag och Viggo lärde oss söka te men glömde sedan bort att träna vidare! Hela familjen utom Viggo åkte på semester söderut i två veckor. Kaspian var glad att det var varmt! 🙂

Juni
Jag och Tweet lärde oss jättemycket på en Greg-kurs. Sedan tävlade vi i fyra dagar och klarade inte ett enda slalom på första försöket, men handlingen var bättre! 🙂 Vi lärde oss att valla är kul och tog ett förstapris i lydnadsklass 2. Daisy var med på sin första agilitytävling och jag var förvånad över vilken fart hon hade, självklart blev det bara disk! 🙂

Juli
Viggo fick sitt första godkänt i rallylydnad, jag var jätteglad att vi tog oss runt banan och slutade ha ont i magen för att vi skulle tävla tillsammans. Daisy fick sin första agilitypinne! Tweet rullade iväg på platsliggningen två tävlingar i rad (första gången hon inte låg kvar på träning/tävling) och jag bestämde mig för att inte tävla lydnad mer så länge det finns knott. Men hon klarade slalom på tävling igen! 🙂

Augusti
Agilitytävlingar fyra av fem helger, däremellan agilityträning och inte så mycket annat. 🙂 Tweet blev uppflyttad till klass 2 i agility och hopp, Daisy till klass 2 i hopp och startade med att vara förvånansvärt snabb och ta en pinne. Jag och Tweet åkte till Östersund och gick kurs för Maria Brandel och fick tillbaks lite lydnadsmotivation.

September
Slut på agilitytävlingar och vi började träna mycket lydnad igen. Och väntade…

Oktober
Världens bästa valp Snö flyttade in och vi gjorde mest valpiga saker. Viggo blev uppflyttad till rallylydnad fortsättningsklass! 🙂

November
Vi fortsatte göra mest valpiga saker, var på x antal valpkurser. Kaspian var med på kurs och kunde för första gången koncentrera sig på bara mig i en sån miljö! Daisy fick sin sista pinne i klass 1. 🙂

December
Jag och Tweet var på Greg-kurs igen och blev ännu lite klokare. Viggo fick sitt första godkänt i fortsättningsklass! 🙂

Årets höjdpunkter har varit att Snö har flyttat in, att vi har fått tävla mycket agility, att jag har lärt mig så mycket kloka agilitysaker, att jag plötsligt har kunnat tävla även med min gamling, att vi fick en egen lokal och att Kaspian har fått mycket mera fokus och kanske även han kan tävla i år! I början av året var jag sjukt nervös varje gång vi skulle ut och tävla (eftersom jag bara gjort det ett fåtal gånger), men som den tävlingsmänniska jag är så ville jag så gärna ändå. Nu har jag vant mig och slipper den där tråkiga illamående-nervositeten och det är mest bara roligt! Underbart! 😀

 

Debut i rallylydnad fortsättningsklass

I helgen åkte jag och Viggo till Kalix för att tävla i fortsättningsklassen för första gången, det var inte länge sedan jag trodde att det skulle få vänta till sommaren men det kom in en vintertävling till. 🙂 Jag har varit osäker på om vi ska tävla i fortsättningsklassen eftersom han har sina ideer när han smiter iväg, det är jätteskönt att slippa kopplet som trasslar på banan men jag har aldrig någon aning om han är kvar med mig. 😛 Han kan spana in något han vill ha när han är kopplad, verka totalt obrydd om det för att sedan när han långt senare blir lös bara tvärvända och springa dit. Ingen av de andra hundarna är sådär lömska (det verkar vara ett spaniel-drag) och man har verkligen ingen aning om att han ens har planerat något. Kanske en sidoeffekt av externa belöningar, låtsas inte om dem så får du dem, men för säkerhets skull är det bäst att stjäla dem. Nu var ju tävlingarna i ett ridhus så där finns ingen möjlighet att smita särskilt långt så då kändes det tryggt att vara med. 🙂 Och som tur var så höll han sig på banan båda dagarna! 🙂

Vi har inte hunnit träna forts-skyltarna så mycket, vi har dumt nog inte gjort några banor så nu visade det sig vad vi behöver träna mer på. Lördagens bana klarade vi ganska bra, vi fick ett kvalificerande resultat på 85 poäng och kom på en tredjeplats. Som vanligt så blev han för ivrig och hoppade då och då, de avdragen kommer vi nog aldrig ifrån. 🙂 Det nya i fortsättningsklassen är att sitta framför skylthållare, han förutsatte varje gång att vi skulle vidare och det blev antingen snett eller så drog han iväg framför mig, så det måste vi träna på. 8ans frestelser klarade han att hålla sig ifrån, men han blir väldigt ivrig och tappar lite positionen. Söndagens bana var lite svårare med två frestelser, den första klarade han men den andra kunde han inte låta bli att gå fram till. Sådär i efterhand kom jag på att jag nog skulle gjort som man gör i agilityn och tagit om den även om vi hade förlorat på det då, det kändes inte helt okej att han får gå fram och kolla av, komma tillbaks och sen få en belöning då det var sista skylten. Det kändes ändå bättre i övrigt och mer kontrollerat än lördagens bana, men jag gjorde misstaget att stanna på snurr under gång, visade slarvigt och där fick vi massor i avdrag för fel övning. Vi slutade på 65 poäng så det räckte inte riktigt. Det var mest avdrag för mina missar och vi behöver träna mer för att få bättre flyt så jag är nöjd över Viggos insats och jag är förlåten för den här gången! 🙂 En sak som däremot har irriterat mig ända sedan i helgen är att två ekipage blev diskade för att de lämnade kopplen på marken utanför banan. Det här är ju en ganska ny sport och som domare tycker jag att man bör göra allt för att deltagarna ska klara banorna och tycka att det är roligt, inte jävlas och diska de som råkar ha missat någon detalj i reglerna. Gör man något fel som i de här fallet inte påverkar något inne på banan så kan jag tycka att det är lätt att säga till deltagaren, särskilt när det är en regel som går att tolkas på olika sätt. Jag har uppfattat det som att kopplet inte får synas på mig, alltså inte sticka ut ur fickan eller hållas i handen. Samma sak har jag själv gjort på lydnadstävling då jag inte hade någon bra ficka på mig. Det kändes bara onödigt elakt och jävligt!
Meen, det är kul att det börjar bli mycket tävlingar även här uppe. Roligt att det ofta är två dagar och jag börjar tycka att det är riktigt roligt! Nästa tävling hoppas jag att det är lite varmare för då kan Kaspian också få starta! 🙂

Helgens två lopp i lite rallyfart:

På hoppteknikskurs för Vappu Alatalo

I helgen var jag och Tweet på hoppteknikskurs för Vappu, vi hade tur och fick upp henne hit till norrbotten och slapp åka så långt! 🙂 Anledningen att jag ville gå kursen var inte för att hon har en dålig hoppteknik men hon river ibland och får gärna bli lite mer medveten om ribborna. Jag ville också veta om det var något speciellt vi ska tänka på och träna mer på och jag tror väl att de flesta agilityhundar har nytta av att träna tekniken. Det här inlägget skriver jag också mycket för min egen skull så att jag kan gå tillbaks och se hur det såg ut, plus att vi inte har någonstans att träna inomhus nu så det kommer nog dröja innan vi kan träna nästa gång.

Lördagen började vi med basic grid, fem hinder med lika stort mellanrum. Hon tyckte att det såg bra ut men att hon är lite svag i ryggen (den böjer sig i mitten) och jag behövde stärka upp ryggmusklerna, det var en bra push för att ta tag i lite mer inriktad fysträning och nu har vi ju dessutom en jordnötsboll att balansera på. Sedan körde vi set point, en bra övning eftersom hon ibland river första hindret. Söndagen började vi med progressiv grid (reserverar mig för eventuella fel namn på fel övning 😛 ) med 5 hinder med större och större avstånd mellan varje. Sedan avslutade vi med distance grid där de ska bedöma avståndet till sista hindret som byter plats för varje gång. Hon hade lite för bråttom ibland när jag stod där framme så vi testade också att placera mig vid starten men min rörelse var också något som störde. Helst tyckte hon att jag skulle stått stilla i starten men det går emot vad vi har tränat, att hon inte ska springa framåt om jag står stilla. Vi diskuterade lite lösningar på det och testade med mig stående en bit ut på sidan och lite gömd, och blev påmind om att hon behöver träna på att titta framåt och inte bara stirra på mig. 🙂 Vi fick inte så mycket kommentarer om själva övningarna, hon tyckte Tweet var en fin hund och vi skulle träna mer raka sitt i starten (inga vall-framåtlutade sitt) så hon viktförskjuter bättre. Hon tyckte också att Tweet var lite för mager och att jag skulle göda upp henne lite. Jag tycker det är jättesvårt att se, hon är ju liten och jag har funderat på om hon är för tunn men är mest rädd att hundarna ska vara överviktiga. Men för att bygga muskler så behövde hon mer fett på kroppen, så jag ska se om jag får upp henne lite i vikt.

Här är en film från helgens övningar, tack Viktoria för filmandet!

Snö 10,5 veckor

Hon växer och mognar så otroligt fort och det händer något nytt nästan varje dag. Skillnaden från första tiden och nu är jättestor! Det är lättare att träna nu när hon börjar få lite styrsel och inte bara är fumlig, och hon börjar kunna tänka lite 🙂 Hon har också blivit mera galen, biter i allt hela sin vakna tid när inget händer, hon skäller mer, hon flyger fram i huset och tycker mindre om att sova. Det är svårt att förstå vart hon får all energi ifrån! Men när vi gör något så är hon bara sååå härlig och allt jobbiga glöms bort. Eller när hon är nyvaken och det går att mysa med henne utan att bli biten i näsan och hon kurrar och kuttrar. Jag har heller aldrig haft en så smart valp, hon lär sig så fort! Både bra och dåliga saker 😛 Det är så roligt att träna allt som är helt nytt med en helt ny liten valp som inte kan något! 🙂 Vi tränar inte så mycket momentigt utan mest miljö, sociala och vardagliga saker. Hon är för det mesta framåt och nyfiken och det verkar inte finnas mycket som skrämmer henne så det är bara att passa på! Igår var vi på mörkeräventyr i skogen och hon knatade på kring andra hundar, människor och gick ett litet blodspår utan att reagera.

692Barn-socialisering

Men de stunder vi är hemma och hon har en massa energi passar vi ofta på att ta ett kort pass med något i köket. Det vi fokuserar mest på just nu är att få ett stort intresse för att leka MED mig, att lära henne jobba för belöningar och att testa lite olika saker för att inte fastna i samma tankesätt (göra saker med mig, ifrån mig, shejpa beteenden, locka fram andra, lägga till kommando, stadga mm). Satte ihop en liten film förra veckan från det vi tränade på då: